Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig bli van vid det här. Båtar, vatten, hamburgare. Johan. Stockholm. Vänner. Broar. Balkar. Det var bara det.
Man ska ta för sig, visa vägen. Man ska bestämma, inte vela. Man ska vara svår, men ändå lätt. Man ska retas, inte vara svag. Man ska vara…
Jag hetscyklar genom staden. Jag kan inget annat. När jag kommer ner mot kajen ser jag tvärbanan som svänger in under viadukten. Det skulle kunna vara Bamsefar som…
Man kunde tro att människor dansar gatorna fram. Lugn. Det är bara isen. Mjuka sulor fäster bäst. Men hårda skyddar insidan. Fundera på det.
2 kommentarer
Hihi, jag hittade mig där.
Ser ni mig? Om inte kan ni alltid höra mig blogga, med små och stora bokstäver.
En liten fråga:
Finns det bloggar/bloggsiter där man kan släppa in gästbloggare med egna lösenord som endast funkar teporärt och med vilka man endast kan skriva ett inlägg?
Gästen ska alltså få ett lösenrod som kan användas för ett inlägg och inte till att pilla på nått annat.
Går det?