Apropå det här. Och det här.
Se mig. Hör mig. Ta mig.
Det här med att uppfattas som gnällig och jobbig så fort man tycker till om jämställdhet eller genus. Och hur ”sköna mediemän” tycker att argument i stil med ”vi vet att vi inte lyckas med genusfrågan, men vi har i alla fall tänkt på det” är giltigt i debatten. Det är ju en sorglig men också intressant diskussion.
Robyn om musiken och branschen och framtiden. You don’t need them [the record companies] anymore to find your listeners. […] It’s going to stay diverse and undefined… maybe forever.…
Jag vet en person som skulle skratta åt Kajen. Hon skulle tycka att tiden stått stilla. Att det är dags att gå vidare. Lägga ner. Slappna av. Fylld…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
2 kommentarer
Hihi, jag hittade mig där.
Ser ni mig? Om inte kan ni alltid höra mig blogga, med små och stora bokstäver.
En liten fråga:
Finns det bloggar/bloggsiter där man kan släppa in gästbloggare med egna lösenord som endast funkar teporärt och med vilka man endast kan skriva ett inlägg?
Gästen ska alltså få ett lösenrod som kan användas för ett inlägg och inte till att pilla på nått annat.
Går det?