Kategorier
Bloggen

Könskrig – ett inbördeskrig

Konskrig
Jag och Johanna var på relasefesten för Könskrig (Johannas tankar om det här) där jag för övrigt träffade en av skribenterna – Eric. Kul att ses efter en tids bloggfrotterande.

Innan vi kom dit pratade jag och Johanna om strukturer. Jag sa: Hur ska vi komma till rätta med förtryckande strukturer när inte ens de som ses som upplysta och medvetna kan undvika dem?

Jag ser dem hela tiden.

Vem ställer frågor när jag föreläser ute på företagen? Vem viker undan? Vem tar plats? Varför tycker jag att människor ska väja för mig när jag möter dem på stan? Det luriga med vårt ojämställda samhälle är att strukturerna är så subtila att det krävs en ännu skarpare blick för att upptäcka dem. Förr var en patriarkal mansgris lätt att peka ut, och dessutom avfärda. Idag lever vi i en retoriskt jämställd värld, vilket försvårar visualiserandet av maktbalansen väsentligt – retorik som gör att vår förra statsminister kunde säga "klart jag är feminist" och samtidigt lägga locket på en viktig debattbrunn. För hur ska vi tala om frågorna när begreppen och orden äts upp av dem och det vi vill kritisera?

Jag tror jag ska börja med mig själv.

I min vilja att se strukturerna och i min rädsla att hitta dem inom mig själv, gör jag allt för att inte agera på impulser som jag upplever som patriarkala och/eller könsstereotypa. Jag tror att jag misslyckas varje dag. Jag vet att jag misslyckas varje dag. Men i min överdrivna och som sagt, oftast misslyckade, strävan hamnar jag i ett mellanläge där inget tycks bli riktigt rätt.

I rädslan för att uppfattas som klyschigt mansstereotyp ger jag aldrig komplimanger till kvinnor jag inte har en nära relation med. Jag aktar mig noga för att ta för många initiativ eller visa intresse öppet. För jag skulle då träda in i den klassiska rollen som pådrivare och jägare = man?

Trots att jag inser det orimliga i ovanstående resonemang så kan jag spåra många tankegångar till det resonemanget. Resultatet blir en oönskad känslomässig passivitet kompenserad av ett fokus på intellektuella utbyten, det vill säga "säkra områden". Områden där jag inte måste fundera på strukturer utan kan relatera till omvärlden i andra termer än jag och du och vi och nu.

Du som följt Kajen har kanske läst det tidigare inlägget Ge mig en mansroll. Det här inlägget var kanske en fortsättning.

Läs mer om Könskrig här.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

2 svar på ”Könskrig – ett inbördeskrig”

”Resultatet blir en oönskad känslomässig passivitet kompenserad av ett fokus på intellektuella utbyten” – Det är precis det där! Jag har skrivit om det förr, och gör det i Könskrig, det är viktigt och svårt.
Trevligt att ses också även det var kort.

Vi måste prata om kön igen

Får man vara en straight man och prata om makt, kön, normer och hierarkier? Samtidigt som jag twittrade om en eventuell session i ämnet på Sweden Social Web Camp gjorde någon den här googlingen. Jag vet ju inte avsikten, men…

Stängt för kommentering.