Dubbelpost: Alfahannen, Gnällgubben och Silverräven – en berättelse om könsroller

Det här inlägget publicerade jag på min andra blogg idag. Tänkte att det kunde passa även här.
______________________________________________________________________

SusannaedbergwebDet
är dags att släppa in en gästskribent på Bisonblog igen. När jag läste
medie- och kommunikationsvetenskap handlade min och Susanna Edbergs
examensuppsats om ungdomars medievanor i allmänhet och deras syn på
porrfilm i synnerhet. Titeln var ”Shocking youth – ungdomars
konstruktion av sexualitet i ljuset av porrfilmsdebatten”. Jag minns
att jag och Susanna hade många intressanta diskussioner under den
tiden. Varför svarade killarna i vår undersökning en sak och tjejerna
en annan? Och varför var det omöjligt att få fram något vettigt ur den
blandade gruppen?

Åtta år och några mediajobb senare träffas jag och Susanna igen. Den
här gången har verkligheten knackat på ännu en gång. Under slutet av
förra veckan deltog hon i kursen ”Utveckla din plats på webben”
anordnad av Hjärtum. Efter första dagen gjorde hon ett inlägg på
Facebook om hur könsrollerna tog sig uttryck i föreläsningssalen. Jag
läste texten och frågade om hon kunde tänka sig att använda den som ett
gästinlägg på bisonblog. Det kunde hon. Här är hennes berättelse:

Alfahannen, Gnällgubben och Silverräven – en berättelse om könsroller

Dag ett av två på kursen är avklarad. Jag ingår i en grupp på 33
personer, 22 kvinnor och 11 män. Vi sitter tätt tillsammans i en
konferenslokal med lågt i tak och inga fönster, en trappa ner. Det var
ganska längesen jag gick i skolan. Jag har tydligen helt glömt av hur
mycket mer plats män tar i en grupp än kvinnor. Eller så tar de bara
ännu mer plats som vuxna. I vilket fall är det uppenbart vilka som hörs
och ses mest, och fyra av männen har redan utmärkt sig extra mycket.

Vi har Alfahannen från Finansdepartementet. Rakad
flint och stark röst. Pratar gärna under samtliga föreläsningar och får
de andra männens respekt helt naturligt. Gnällgubben
från Sveriges Radio. Klart bitter äldre herre med stort hävdelsebehov
som nästan tvångsmässigt ständigt upprepar var han jobbar och att det
var bättre förr. Hade klara problem med Lotta Holmström
från Aftonbladet (hon refererades för övrigt senare under dagen till
som "hon Aftonbladet-kvinnan" av en av de andra föreläsarna) som
pratade om bloggar.  Gnällgubben från SR hade VÄLDIGT svårt att förstå
att man överhuvudtaget kunde kalla något som publicerades av gemene man
för journalistik, och hade även klara problem med att inse att den
journalistiska rollen är under utveckling.

Lotta Holmström fick ta emot en storm av ifrågasättande, inte bara
från Gnällgubben utan även från den tredje i min grupp på fyra; F.d. journalisten
(notera att han ännu inte berättat vad han gör IDAG) med ett gnagande
behov att höra sin egen röst. Det spelar inte så stor roll vad han
säger, bara han får säga något, och gärna få sista ordet för att på
något sätt klättra i den manliga rangordningen. Har lyckats reta upp
mig ett antal gånger idag, inte så mycket för att han har underliga och
gammaldags åsikter, utan mer för att han tar upp onödig tid genom att
upprepa sånt som redan sagts, bara för att ha NÅGOT att säga. Vid ett
par tillfällen har f.d. journalisten (vet fortfarande inte vad karlen
jobbar med nu) dock inte fått sista ordet, det har Alfahanne två fått,
den äldre silverräven med bilsajten. Han har tagit
positionen som äldre alfa och går därigenom in och korrigerar
ungtupparna med jämna mellanrum. Under den något uppretade diskussionen
med Lotta Holmström om journalistikens vara eller inte vara och risken
med bloggar och intrång i privatlivet, var det dock inte äldre alfa som
styrde upp gruppen, utan Lotta själv. Mycket effektivt fick hon stopp
på Gnällgubbens högljudda puffande genom att påpeka att SR enligt egen
utsago skall vara bäst i Sverige på interaktivitet inom två år.

Männen på mitt seminarium klär sig helst i kostym, och de sitter
alla långt fram i lokalen. Kvinnorna däremot, är mer ledigt klädda,
även om jag är den enda som går i jeans. Valet av finbyxor kan dock
bero på att de flesta av kvinnorna kommer från Karlskoga eller Floda
eller Skellefteå och mest tycker det är spännande att komma till
storstaden och kunna handla billiga blommor på Hötorget. För det är det
som samtalen handlar om vid de kvinnliga borden på lunchen. Hur skönt
det är att slippa barnen och bo på hotell en natt, hur bra maten är på
konferenser och hur tidigt man var tvungen att gå upp för att ta tåget
till Stockholm. Vid de manliga borden (vid de manliga borden sitter en
enda kvinna; hon jobbar tillsammans med alfahannen från
Finansdepartementet) handlar samtalet om webstrategier, affärsplaner
och användarvänlighet. Det uppfattade jag när jag gick förbi ett par
gånger.

För själv håller jag mig till kvinnorna. Klart yngst som vanligt,
har egentligen ingenting att säga till Ulla från Karlskoga, men av
någon underlig anledning sorterar jag automatiskt in mig där jag borde
höra hemma. Och det irriterar mig något oerhört. Det irriterar mig
också att jag inte lägger mig i debatten när Gnällgubben drar igång om
att det kan minsann inte kallas journalistik om ni bara lånar åsikter
från andra. Jag som i vanliga fall låter mest och styr och ställer,
fastnar totalt i den här gruppen. Helst VILL jag ju leka med pojkarna i
finrummet och hävda mig som de gör, men tydligen fegar jag ur här.  Jag
vill inte yttra mig om saker jag inte är helt påläst på känner jag.
Kanske är det jag som har en skev bild av hur gruppen är sammansatt och
rangordnad, men att jag skulle kunna ifrågasätta eller till och med
tillrättavisa någon av de fyra ledarmännen utan att få smäll på
fingrarna betvivlar jag. Och det vill jag inte ha.

Fast jag kan ju ha fel. Gnällgubben från SR kanske istället
UPPSKATTAR när hon den unga blonda längst bak säger tvärtemot vad han
just försöker få oss andra oinsatta stackare att förstå. Att det var
bättre förr. Och att en liten snärta från Aftonbladet minsann inte
skall komma och berätta för honom vad journalistik är.

Imorgon skall jag nog eftersträva lite smäll på fingrarna. Hur illa kan det vara?

Susanna Edberg
___________________

Susanna Edberg är 29 år och bor i Göteborg. Hon jobbar som marknadskoordinator och informatör.

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.