Kategorier
Bloggen

Klassiskt

Stämskruvarna är rostiga men skinnet hårt spänt. När jag trampar upp till F:et sjunger det i kopparpukan. Det knakar även en del i sargen. De kända tonerna från Also Sprach Zarathustra marinerar sammetsstoppningen på stolarna i konsertsalen. Och snart är det dags för min insats. Jag står mitt i symfoniorkestern. Till vänster om mig sitter brasset med tuba, baryton, trumpeter och tromboner. Framför dem flöjter och klarinetter. Snett nedanför ser jag 1:a och 2:a-fiolerna. Längre bort, nästan på andra sidan scenen sitter cellostämman. Bakom dem står tjejerna med sina kontrabasar.

Nu hörs den ensamma trumpeten som snart ska gå över till tutti-markeringen innan mina åttondelar brakar på. Dirigenten vevar strukturerat och markerar min ingång. Nu.

Här, ett annat gäng som gör samma pryl:

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.