Förra veckan blev jag tillfrågad om ett jobb som skulle innebära personalansvar för 12 personer. Chefen liksom. Jag tackade nej, men inte på grund av ansvaret, utan på grund av sammanhanget. Jag känner att chefsskapet ligger och lurar där någonstans. Och jag känner att det kommer bli min undergång. Men jag måste ändå göra det.
Lönesamtal någon?
2 kommentarer
Kajen, du får gärna bli min chef. Jag tror du skulle bli en bra sådan. Sen när du lessnar kan jag bli din chef. Vi kan liksom turas om. Smart va!
Du skulle inte kunna tänka dig att bli rektor….? 🙂