Shit alltså. It’s all fucked up, som vanligt. Jag hamnar här hela tiden. När jag möter en fantastisk människa så blir det inbördeskrig.
Del ur symptomet på inbördeskrig:
"en oönskad känslomässig passivitet kompenserad av ett fokus på
intellektuella utbyten, det vill säga "säkra områden". Områden där jag
inte måste fundera på strukturer utan kan relatera till omvärlden i
andra termer än jag och du och vi och nu."
Eric vet precis vad jag menar, eftersom det var det hans text handlade om i Könskrig. Bland annat.
3 kommentarer
Det finns inget kön i att gilla ngn & berätta det! Om ngn är fantastisk så berätta det. Då blir världen en vackrare plats, ju!
Bara en tanke.
@L-J. Du har självklart rätt. Men det förändrar egentligen ingenting för mig. Det är de snedvridna tankarna som är problemet. Inte verkligheten. 🙂
Det förändrar allt. Du vet ju om att det är fel & då är det ju möjligt att förändra :o)