Kategorier
Bloggen

Memory lane

Min gamla vän Håkan dök upp på Facebook. Vi har inte talats vid på tio år, och innan dess var det antagligen lika länge till sedan vi sågs. Vi bodde på samma gata när vi var små. Vi lekte med raketer och smällare kring nyår. Vi spelade basket på min garageuppfart. Vi byggde Sveriges minsta och fulaste skateboardramp. Vi strajpade våra cykelhjälmar. Vi spelade i samma orkester. Och vi var helt enkelt två barndomsvänner i samma kvarter. Sedan skildes vi åt. Han utbildade sig till guldsmed vilket han nu arbetat som i över tio år. Jag blev informationsfreak, vilket jag nu arbetat med i över tio år.

Ikväll chattade vi via Facebook som att det var igår vi sågs. I love the internetz.
Det var bara det.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.