Angående mitt förra inlägg. Här har vi honom. Maken. Eller som Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar beskriver det:
"Våra trettioåriga nyblivna pappor dominerar plötsligt stadsbilden, med vagnar och babybjörnselar."
Så plötsligt vet jag ju inte om det är eftersom bilden är nästan trettio år gammal. Men det här alltså den tråkige svenske mannen i sitt esse. Men jag tycker han är fantastisk. Ja, min pappa och jag har varit med förut här på bloggen. Men nu kändes det extra motiverat att visa upp oss igen.
Och så lite reaktioner på mitt förra inlägg. Citat ur kommentarerna:
Leijon:
"Vad
Jessica och Cecilia belyser är att det tycks vara fult att vara en
dominant man, en alfahanne. Att vara någon som tar kommandot och ser
till att saker händer. Att vara älskaren, som säger åt henne hur hon
ska göra."
Vanadis:
"Ja, det är fult. Väldigt fult. Väx upp."
Karin Rebas:
"Lycka och sann kärlek = otrohet, lite latinsk frihet och en dos våld. Jag klarar mig utan den sortens kärlek."
Zanna:
"Män ska vara föräldralediga och
dela ansvaret för hem och barn för att man ska dela på hemarbetet i en
familj och för att det stärker kvinnors ställning på arbetsmarknaden,
inte för att kåta upp kvinnor i allmänhet och sina fruar i synnerhet.
Nej, jag blir inte heller upphetsad (eller för den delen avtänd heller)
av att se en man som bär en bäbis i babybjörn eller drar barnvagn på
stan. Men jag är inte så självcentrerad att jag inbillar mig att männen
i fråga gör detta för att framkalla sexuell upphetsning hos mig och
alla andra kvinnor. Troligtvis är skälet att de vill skapa en nära
relation till sina barn och dela hemarbetet med sina fruar/sambos."