Svackan fortsätter på halvfart känns det som. Vet inte om det är hösten eller bloggarna eller skulden eller plikten. Men något är skevt. Distansen, den eviga distansen. Den gör mig olycklig, men jag söker den ändå oavbrutet. Bara så du vet.
Relaterade inlägg
Offline rockar
Jag skrev en grej på min andra blogg som jag tycker kan vara värd att tipsa om även här. Jag citerar slutet på inlägget: "Jag prenumererar på och…
Inte så lätt
Jag tänkte inte på er. Ni som kämpar på där hemma. Verkligheten är oftast jobbigare att leva i än overkligheten. I min overklighet finns tydliga ramar och rutiner.…
Spegeln
Förr kunde jag skriva mer öppet. Jag kunde berätta om hur folk drog i mig, eller inte drog i mig. Om allt det trasiga på utsidan och det…
When the man comes around
"There’s a man goin’ ’round takin’ names. An’ he decides who to free and who to blame. Everybody won’t be treated all the same. There’ll be a golden…
1 kommentar
Är det inte bara så det är när det är höst? Vem kan må bra när ljuset försvinner och mörkret tar över…?