Svackan fortsätter på halvfart känns det som. Vet inte om det är hösten eller bloggarna eller skulden eller plikten. Men något är skevt. Distansen, den eviga distansen. Den gör mig olycklig, men jag söker den ändå oavbrutet. Bara så du vet.
Relaterade inlägg
Korsbefruktning
Just det, jag borde antagligen tipsa om det här inlägget på min andra blogg. Där berättar jag om hur jobbet här i SF funkar, samt hur PR-folket på…
Anna
Jag hatar kulturelitism. Det är därför jag kan lyssna på Toxic med Britney på min Spotifyplaylist och sekunden senare slänga på svår studiomusikermusik i form av progressiv metal…
Och folk undrar vad jag har emot julen?
Det behövs inga argument efter den här gamla klassikern:
1 kommentar
Är det inte bara så det är när det är höst? Vem kan må bra när ljuset försvinner och mörkret tar över…?