Det är nog nyttigt för mig att känna utanförskapet komma smygande igen. Människor räknar ut mig. Jag är ju här men ändå inte här. Jag är på väg bort, inte att lita på, inte aktuell. Det är nyttigt som sagt. Ett tag fick jag känna på epicentrum. Känna hur det blåste överallt utom där jag stod, stadig och verksam. Stabil och produktiv.
Men det är inte ett socialt utanförskap. O nej. Mobilen går varm. På nätet räcks händer ut. Jag träffar de jag vill och de som vill träffa mig. Det jag syftar på är en glidning i yrkesrollen. Framtiden är osäker, nutiden också. I mina ögon blir det väntläge tills pusselbitarna hamnat rätt igen, någon gång nästa år. Kanske smittar det av sig. För det är tydligt numera. I mina kretsar alltså. Du kan inte räkna med mig, på mig, av mig. Du vet inte var du har mig. Kanske är det bäst så. Innan jag vet var jag ska vara. Och vem du är.
1 kommentar
Att utmana sig själv och sin trygga gund är very very coolt. Du är cool.