Han sa "saknar du inte något, saknar du inte någon", jag sa ja, men jag tänkte "allt". Sen skildes vi åt.
Nu får de ge sig. Richard Curtis staplar fyra slutscener på varandra. Över hela kärlekssmeten ligger tunga stråkar och kraftfullt brass. Min mjuka feberinbäddade hjärna slår av emo…
De har stulit mitt manér. Kopierat min framkant. Och jag vet inte om jag gillart. Men vem är jag att trotsa deras val? Jag som ägnar varje dag…