Flickan och fönstret

Dunbar-cirkeln blir till ett minimum här borta. I alla fall fysiskt. Men digitalt minskar den också. Vilka vänner hemifrån hör av sig och frågar hur det är? Vilka…

Ja, nu är det ute. Vad jag ska göra fram till maj. Om du inte visste alltså. Till en annan del av världen.

Det är händer under bordet. Det är blickar över ljusen. Det är samförstånd, hemgång, varje gång.Det är någon som är nära. Hela tiden. Kajen kan spela tuff. Men…

Det är liksom ingen brådska längre. Jag ska inte gå någonstans. Jag kommer inte att försvinna. Det gör mig förvirrad, rastlös men också upprymd. Märkligt det där.