Flickan och fönstret

Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.

Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter…

Just det, jag glömde berätta för dig (ibland är det förvirrande att ha flera bloggar). Jag har tokbloggat om presidentvalet på bisonblog hela natten. Ganska bra trafiksiffror måste…