The Donnas är allt vad Sahara Hotnights skulle vilja vara men aldrig blir. Mindre SATC och mera ROCK så att säga. Sahara är dock bra på sin grej, inget fel i det.
Den sociala ängsligheten är nästan borta nu. Så här 34 år senare. Minns hur den nästan dominerade mitt liv under lång tid. Osäkerheten på självet, jaget, sändare, mottagare.…
Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.