Dubbeldäckaren

Jag hamnade här igen. Ville väl säga hej. Det är som på film, fast på riktigt. Som i teorin, fast i praktiken. Alla trösklar finns kvar och allt…

Vad blir det av oss? Vi som växte upp under dånet av tangentbordssång i en uppkopplad verklighet med nedkopplad känslosamhet. Hur ska vi klara oss?

Ibland önskar jag att jag kunde skriva som förr igen. Som i repris-inlägget nedan. Det är från mars 2007. Du vet när mycket var mörkt och det fanns…