Månadsarkiv: september 2007

Björn om framtiden

– Mänsklighetens framtid ligger i skörheten och sårbarheten. Inte i att vara kylig och distansierad. Ingen kvinna älskar en man för att han är kylig och kall.

Så sa Björn Ranelid i en tv-intervju som svar på frågan varför han tar åt sig. Varför han reagerar när han blir påhoppad. Och varför han aldrig är ironisk. Björn Ranelid är ett typiskt mobboffer enligt Emma Hamberg. – Det är de som tar åt sig som blir mobbade.

Björn Ranelid är ett mobboffer med makt. Det ger honom en unik position. En egen röst.

Det handlar om att ta sig själv på allvar. Fullt ut.
Människor retar sig enormt på personer som tar sig själv på allvar. Men det enda sättet att få någonting gjort i den här världen är att göra just det. Ta sig själv på allvar.

The temple of consumtion

I huset mittemot flyttar människor in. För varje kväll lyser det från allt fler fönster. Och för varje dag fylls rummen med skandinaviskt likriktade möbler – så långt ifrån murriga heltäckningsmattor och överbelamrade bokhyllor som det går att komma.

Men jag gillar när vi håller på. Vi är så oroliga. Så skitnödiga. Jag tycker det är charmigt på nåt sätt. Att vi fokuserar på så mycket skit som inte har någonting med någonting att göra. Vi "måste" gå till den där mysiga lampaffären på Kungsholmen i helgen. Vi "måste" kolla på den där snygga retro 50-tals-stereobänken på Grandpa. Vi bara "måste". För vad händer annars?

Själv konsumerar jag datorer och kameror. Och jag bara "måste" ha den där nya modellen. Annars klarar jag inte att upprätthålla min självbild. Den jag skapat själv. Den jag tydligen bestämmer över själv. Jo jo. Ja Ja.

I dessa tider…

En flicka sa en gång: Vad du än gör Kajen. Skicka aldrig låtcitat till en flicka.
Kajen följer de råd han får. Men på sin egen blogg postar han vad han vill.

Dave Grohl sjunger:

I
I’m a one way motorway
I’m a road that drives away and follows you back home
I
I’m a streetlight shining
I a white light blinding bright, burning off and on
it’s times like these you learn to live again
it’s times like these you give and give again
it’s times like these you learn to love again
it’s times like these time and time again

I
I’m a new day rising
I’m a brand new sky to hang the stars upon tonight
but I
I’m a little divided
do I stay or run away and leave it all behind

Och här är videon:

Trött på trötta

Jag möter så många människor utan styrfart. De verkar inte vilja något. Eller så vet de inte vad de egentligen vill. Och i väntan på insikt gör de något som fungerar för stunden. Människa! Ta ansvar för ditt liv. Ingen annan kommer göra det åt dig. Och det är något positivt.

Jag ser människor som ser livströtta ut innan de fyllt 25. Jag kan bara beklaga. Men inte tycka synd om. Människa. Ta ditt ansvar mot dig själv. Inte mot omgivningen. Den ska både du och jag ignorera så mycket vi kan. Men du själv. Du ska lyssna på dig själv.

Höstkladd

Det blåser snålt på Västerbron inatt. Det regnar inte mycket, men tillräckligt för att långsamt kyla ner mig. Här kommer jag på cykeln. Jag måste alltid trampa så att det bränner i musklerna. Det går inte annars. Det är inte effektivt.

Tio gånger tänker jag på vad som händer om cykeln halkar på ett löv. Cyklar kan väl inte halka på löv? Och tänk om räcket till bron är för lågt. Och jag är för lång. Och jag tittar ner mot det kolsvarta vattnet och upp mot den kolsvarta himlen. Går det att halka med en cykel? Utan cykel?

Jag ryser och trampar fortare. Det är för tidigt att halka. Tänker på vilket slöseri det skulle vara. Nu när det går så bra. Nej, jag vill verkligen inte halka. Men det har inte alltid varit så.

Rebirth 2

Jag ska skriva något också.

Sen igår är jag på egen hand. Avknoppad. Frisläppt. Under eget ansvar. Det är nu jag måste visa mig själv och dig att jag valde rätt.

Men jag vet det redan. Det är den rätta vägen. Gäller bara att hålla i. Våga tro. Följa med.

Det är dags nu.

Gå din egen väg

Fleetwoodmac
I Kajens serie av guilty pleasures har vi nu kommit fram till Fleetwood Mac. Gruppen hade sin storhetstid i slutet av 70- och början av 80-talet. För trettio år sedan levde bandmedlemmarna och deras familjer i ett stort hus utanför London där de knarkade friskt, bytte partners med varandra och skrev deras absolut bästa skiva Rumours. Den mest kända låten från albumet är "Go your own way" och ja, det är samma låt som klädkedjan MQ använder i sin senaste kampanj.

Här är ett liveklipp med Fleetwood Mac där de spelar låten:

Här är Autopilot Societys version till MQ-kampanjen:

Och här är originalet från 1977, återigen med Fleetwood Mac:

En bonus guilty pleasure i form av Wilson Phillips (kommer du ihåg dem?) med samma låt: