Månadsarkiv: februari 2010

Once upon a blog

Säg mig, när ska jag börja blogga på riktigt igen? När ska du känna dig engagerad i det jag skriver på nytt? När ska det som sägs betyda något för mer än mig själv? Har det någonsin funnits något allmängiltigt här eller var det bara något i ögonvrån, en tillfällig fackla? Bara sommaren 2010 kan ge svar.

Västerbron

Jag – en modebloggare

Jag tror jag fått en känsla för hur det känns att vara modebloggare (och därmed automatiskt provokativ mot allt och alla eftersom det är finare att skriva om intresset mp3-spelare eller hemmabio jämfört med intresset kläder eller smink). Att skriva på Dn.se skapar en viss aha-känsla helt enkelt. Kommentarsfältet är minerat, för att använda en dålig ordvits i sammanhanget.

Tillbaka till tiden

Jag ska tillbaka. Idag bestämde jag mig. Även om jag tänkt på det ganska länge så kände jag att det var dags att sätta ner foten. Jag åker tillbaka till USA i juni och kör konferens-grejen plus återvänder till alla favvoställen. Ja, så måste det bli. Något att leva för. Något att tänka på. 1-2 veckor efter nio månader i exil. Det är jag värd.

Lori's Diner, San Francisco

One step ahead

Börjar bli lagom nu. Börjar räcka nu. I alla fall på ett tag. Lite sliten. 

Humörväxlingarnas intervall blir kortare och kortare. Förut var det bra och dåliga dagar. Nu är det bra och dåliga timmar. Vi jobbar jämnt, är i tjänst jämnt. Trots sovmorgon ibland blir jag aldrig helt utvilad. Det hände något när det värsta hände, och sedan dess är det svag uppförsbacke. Samtidigt är jag närmare mitt mål än någonsin. Let's hang on to that. Det gör jag.

Fredrik-sheb

Pest eller kolera

På kvällarna går jag genom svagt upplysta korridorer och ser förtvivlade pojkvänner, flickvänner, män och fruar hänga vid telefonlurarna. De har telefonsladden som enda livlina för att inte falla ner i det emotionella mörkret. Relationer kraschar runt omkring mig. Barn ropar på pappa eller mamma någonstans där i den svenska morgontrafiken. Men pappa finns inte där, inte än på många veckor. Mamma kommer hem till sommaren. Hans tjej verkar så avlägsen när de talas vid. Hennes kille är alltid upptagen när hon ringer hem.

Jag ringer ingen. Så har jag ingen ringt.

ID check

Jag undrar över de långsiktiga konsekvenserna. Vad som händer med huvudet när man stukar sin identitet under lång tid. Blir man till slut undantaget? Den som man spelar upp tillfälligt för att överleva? Ja, jag tror det.

Lägesrapport kolon

Jag plöjer dåliga datorspelsfilmer och något bättre zombiefilmer innan jag somnar på kvällarna. Jag samverkar med afghaner, tyskar, norrmän och amerikaner på dagarna. Det är den där tiden mitt i missionen. Tiden när det som komma skulle, blev till det som redan är, och det som kanske skulle bli, redan har varit.

Ja, och så min afghanistanblogg hos DN.se också förstås. Mycket kritik i kommentarerna som sig bör på en större mediesajt.