Det tysta

Det grusar och vrider sig. Oket över axlarna på väg till tuben är inget mot gnisslet i tankarna. Kickarna kommer oftare nuförtiden och det skapar stora raviner att klättra ur när det blir tyst. Måste hitta mening. Ibland är det självklart, nästan löjligt enkelt. Är det då vi lever eller då vi drömmer? När du känner mening och kickarna smattrar som den värsta av hagelstormar. Vad drömmer du då? Om det tysta?

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.