Led mig

De var de som ville upp. Det var de som redan var där. Och vi stod fast i förvissning om att vägen var utstakad. I hundra konferensrum skapade vi vår generations avtryck. Spegelbilden av en plats som sedan länge förlorat sin framtid. Det är gift i öltapparna och klisterånga i nätverkskabeln. En uppblött Ciabatta tynger ner våra sinnen så att vi bara klarar oss till nästa dag. Visioner, drömmar och tankar om framtiden bor inte här längre. Debatterna handlar om hur svart egentligen låter som vitt om man ser det med gula ögon. Feltolkning är dygd. Maktapparaten är stukad. Nästa gång ryker ett ledband.

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.