I skydd av mörker

Det blir aldrig mörkt i den här stan. När jag vandrar längs moddslaskiga trottoarer är vägen upplyst. Stockholm är aldrig svart. Det är på insidan skuggorna breder ut sig. En sorglig taxifärd hem är det enda jag får. Orkar inte tala med någon längre. Låt mig få komma hem. Krypa ner. Ta skydd av mörkret. Vila.

Täcket känns som gatstenar. Kudden är tjära. Jag är bedövad.

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.