Det smyger igång, det så kallade vardagslivet. Försöker motstå in i det sista. Men varför tveka egentligen? Det är ju det här jag saknat, längtat efter, önskat.
Tanken om alltings meningslöshet hör sommaren till. Nu ska hyran betalas.
Jag minns när jag första gången började ana hur det här med förträngning av känslor fungerar. Jag hade jobbat sex månader på nya jobbet och det var dags…
Det blåser snålt på Västerbron inatt. Det regnar inte mycket, men tillräckligt för att långsamt kyla ner mig. Här kommer jag på cykeln. Jag måste alltid trampa så…