Det smyger igång, det så kallade vardagslivet. Försöker motstå in i det sista. Men varför tveka egentligen? Det är ju det här jag saknat, längtat efter, önskat.
Tanken om alltings meningslöshet hör sommaren till. Nu ska hyran betalas.
Relaterade inlägg
Mental mash-up
Jag går i baklås. Livrädd för att göra fel. Säga fel. Snava socialt. Ängslig som vanligt. Att jag aldrig lär mig. Mognar. Slappnar av. Blir mig själv. Det…
Musikminnen
Ur feberdimman vågar jag mig ut på stadens gator igen. Jag lyssnar på två olika drum corps nere vid Market Street (kommer videoklipp senare). Som gammal trummis och…
Män som hatar kvinnor
Fy fan. Kom precis hem från en i övrigt fin kväll med Jocke på stan. Jag gick hem från Fridhemsplan i gryningen. Västerbron när den är som finast.…
Helgspåret
Det rullar på. Det börjar bli vardag. Känslan smyger sig på och det känns bekant, måste kännas bra. Det blir min värld dag för dag. Så svårt att…