Jag stretar emot, men lyckas inget vidare. Jag vill så gärna tro att
det kan fungera. Men tvivlet från förr spökar som vanligt. Vad var det
som hände? Varför kan jag inte få gå vidare? Snälla släpp taget. Jag vill framåt nu. Det är min tur.
Jag är värd det.
Lite terapi och sprit. Lite sött och salt. Lite jobb och kliv.
Jag slåss och håller kroppen varm, för att citera Jocke.
Kom, ta mig med. Blockera mig. Distrahera mig. Gör skillnad.
2 kommentarer
Jag tänker inte blockera dig. Då finns risk att du slutar skriva. Men jag kan ta dig med.
Distrahera, ventilera, entusiasmera och medmera men aldrig blockera.
Det gör för ont.