Birkastan vaknar i grusdiset och vi skyndar som förut men med öppnare ögon. This is the year skulle Marit ha sagt. Vintern var mikroskopisk. Ändå satte den spår.
Du har raderat alla dina profiler på dejtingsajterna. Själv har jag väntat i mörkret. Nu kommer våren. Blickarna är tillbaka. Precis där de alltid varit. Men sorgligt för alla inblandade.
Jag ser lättnaden i dina ögon. Och något mörkt strax bakom. Bredvid alla stadsjeepar står en gammal Buick parkerad. Vi tittar båda på bilen. Tänk om.
Tänk om långt borta var en plats alldeles i närheten. Vi skulle åka dit. Du skulle gilla det. En utflykt. En flykt. När vi kommit fram skulle vi inte gå ur bilen, bara titta rakt fram, genom vindrutan. Och tala med varandra. Så som vi aldrig gjort förut. Inte vi.
Du skulle berätta om de glömda dagarna. Jag skulle fylla i luckorna. Vi skulle försöka öppna våra ryggsäckar och fördela packningen. Men det finns några innerfack som vi båda lämnar orörda. När vi talat slut försöker vi ändå öppna dem. Det går trögt. Det går inte alls.
7 kommentarer
I like.
Och hur gör man? Är det viktigt att öppna alla de där innerfacken? Jag tror det, kanske inte i detalj, men jag tror inte att det går att låta bli. Då kan det ju lika gärna vara. Det är där det blir svårt.
Jag ångrar att jag raderat alla mina två profiler på dejtingsajterna. Jag ska genast lägga upp dem igen. Sedan ska jag göra den där resan. Men med en kille som har en resväska som jag kan öppna. Inga svåra stängda fickor eller lönnfack. Jag orkar inte det.
Hur gör man en smiley som är rörd?
För mig är Brytpunkt första kapitlet i en okänd historia. Kajen är mitt innerfack.
>Bitter
Det svåra är det som är intressant. Självklart måste facken öppnas. Men jag kan inte tillåta vem som helst att rota i dem. Tro mig, det har visat sig vara skadligt.
>Blingbling
Jag förstår att du är trött på innerfack. Det är vi alla. Räcker det inte med ryggsäckarna liksom? Men medierade relationer tar oss bara en viss bit på vägen. Tror jag.
>Mattias
Rörd är en känsla. En reaktion. Det måste vara bra.
Innerfack och ryggsäckar….Varför kan man inte bara få nåt okomplicerat lyckligt…? Utan dolda djup
Ryggsäckar behöver inte alltid skava på fel ställen. Ibland bär vi med oss en del vettiga grejer också. Inget blir mer komplicerat än vi själva gör det. Jag tror att det är så på riktigt. Men ibland måste vi famla, tvivla, ångra för att förstå.