Storm mot kajen

Det var sent och jag skrattade bort som jag brukar. Men det fanns en kärna i det hon sa. Något som stannade kvar. Jag är livrädd av bara tanken på att hälften är sant. I så fall är det revolution på gång.

Jag är ute på djupt vatten och njuter av varje stund. Hoppar från livbåten och dyker efter en ny värld. Men jag känner något som håller mig fast. En repstump sitter hårt kring foten. Den är fäst i det jag en gång var. Det jag alltid är?

Kapa förtöjningarna. Hjälp mig.

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

5 svar på ”Storm mot kajen”

  1. Ja, hur gör man när man kapar det gamla? Hur lång tid krävs för att nöta av repet? Eller måste man kapa det? Går det nöta av det?

  2. Äh, hoppa nu! Det finns ju massor av oss som backar upp om du inte landar mjukt!
    No pain – no glory!

  3. Jag har gärna repet kvar… det är vad det är fäst i som är viktigt att relatera till. Är det något som ska få vara där, eller måste jag släppa det?
    Ibland skaver det. Och ibland inser jag att utan det så är jag inget.

Kommentarer inaktiverade.