Semestern är ett icke-tillstånd. Och jag gillar det inte. Flöden, drivkraft och visioner ersätts av tröghet och väntan.
Jag kan inte vänta. Jag vill börja nu. Framåt framåt. Uppåt nedåt. Istället tvingas jag konstruera struktur. Inte min grej.
Relaterade inlägg
Mig själv igen?
Efter det här året är jag tacksam att det fortfarande finns människor som vill träffas, personer som orkar lyssna och vänner som finns kvar trots den långa period jag befunnit…
Vi måste prata om kön igen
Får man vara en straight man och prata om makt, kön, normer och hierarkier? Samtidigt som jag twittrade om en eventuell session i ämnet på Sweden Social Web…
Vädervill
De säger att det är varmt. De säger att de svettas. Jag känner inga årstider längre och jag vet inte när det blev så. Inom loppet av några…
Den eviga frågan
Vad ska jag blogga om?