Det var inte meningen att vara idyllisk. Förlåt om jag var sommar. Betong och broar är vad som finns kvar. Det enda som betyder något. Hårda gatlyktor på skrapade vägräck. Saltblandat grus tränger in i skrubbsåren. Precis bredvid åker två familjebussar förbi. På väg hem till tv:n.
Trasig hud mot mjuka stenar. Det är så det ska kännas. Kallt.
1 kommentar
Vad menar du nu? Är det Liljholmen du beskriver. Jag dansar vidare.