Kategorier
Bloggen

När de dansar

Det var inte meningen att vara idyllisk. Förlåt om jag var sommar. Betong och broar är vad som finns kvar. Det enda som betyder något. Hårda gatlyktor på skrapade vägräck. Saltblandat grus tränger in i skrubbsåren. Precis bredvid åker två familjebussar förbi. På väg hem till tv:n.

Trasig hud mot mjuka stenar. Det är så det ska kännas. Kallt.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

1 svar på ”När de dansar”

Stängt för kommentering.