Någonstans på Reimers holme gick en vilsen kvinna. Hon berättade om alla trasiga drömmar hon begravt där. Nu var hon på väg hem. Till något som var helt. Vi fick inte veta vad. Men vi förstod ändå.
När den röda fyrbåten på Skeppsholmen kom inom synhåll sa du att det känns som att allt börjar om. Jag sa ja men visste att det var tvärtom. Vi var på ny mark. Inga repriser.
5 kommentarer
Nu är Kajen igång med sina fina inlägg. Dom jag aldrig förstår, men som jag älskar. Heja Kajen =)
Jag instämmer med Blingis. Det är vackert. På hög nivå!
You hade me at ”känns det som allt börjar om”. Niklas Strömstedt-parafraser går alltid hem hos mig.
Förbannat bra blogg för övrigt. Det känns som att jag lär känna dig utan att egentligen göra det. Som ett digitalt förspel i den manliga vänskapens tecken.
Keep it up.
”Had” ska det vara. Damn.
/Perfektionist, javisst!
>Anna och Therrorese.
Tack.
>Leijon
Jag tänkte faktiskt inte på Niklas, men nu slår det mig förstås att det finns en likhet. Kul att du gillar bloggen. Ibland känns det som att jag hamnar i obalans när människor vet allt som står här och jag inte vet något om dem. Men du bloggar ju ganska friskt på lite olika ställen, men inte så ofta om kajengrubbliga saker. Kanske något att börja med? 🙂