Kategorier
Bloggen

Ofrivilligt möte

Du tittade på mig i uppskattningsvis en tiondels sekund. Sedan vände du snabbt bort blicken och gick vidare längs drottninggatan med mobilen tätt tryckt mot örat. Jag såg dig i precis samma stund och valde att inte ropa ditt namn  eller få dig att stanna. Ditt agerande var tydligt nog. Jag förstod. Men håll med om att det är konstigt att vi inte springer på varandra oftare i den här stan?

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

3 svar på ”Ofrivilligt möte”

Varför gör man så? Jag har både gjort det och blivit utsatt för det. När jag gjort det själv har det mest varit panikattackduckning. Av ren reflex. Jag vet inte varför…Så farligt kan det ju inte vara med kontakt?

lever vi fortfarande parallella liv? hände mig samma sak i går. Och jag började fundera över vaför man väljer att ignorera. Har svårt att göra det själv..

Stängt för kommentering.