Den här bloggen är en orgie i i-landsproblem. Jag tog upp fenomenet med en vän igår, den dubbla skuldkänslan av att å ena sidan må dåligt och å andra sidan känna skuld för att må dåligt eftersom ens liv är pretty much splended sett till de ytliga faktorerna. Du vet – jobb, boende, framtid, kärlek.
Jaha, du går och ältar det där… men du, det kunde varit värre. Och ja så är det ju. Det kan alltid bli värre. Och tur är väl det. Annars skulle ju bloggstoffet ta slut förr eller senare. Men det hjälper varken mig eller dig att vi försöker intala oss att inget spelar någon roll. Att dina verkliga känslor inte är på riktigt. Att mina nojor är på låtsas. Jag tror bara det hjälper att fokusera på det som också spelar roll. Andra saker. Viktiga saker.
Kanske saknar jag viktighet i mitt liv. Då finns det utrymme att släppa fram allt möjligt i form av emotionellt avfall. Istället för att ägna mig åt riktiga problem. Men vad är på riktigt?