Kategorier
Bloggen

Recap

Jag minns den där gången när vi satt och läste DN tillsammans i
sängen. På mittuppslaget var det en stor bild på sorgsna människor som
hade samlats på Sergels torg i Stockholm för någon manifestation. Det
var efter ännu en sömnlös natt med de eviga diskussionerna. Jag hade så
nära till hjärtat då.

Jag tittade på bilden och sedan tittade jag på henne. Sedan
tittade jag på bilden igen. Sedan började jag gråta. Och jag tog
verkligen chansen. Ut forsade mitt trasiga hjärta som om det aldrig
skulle bli helt igen. Jag grät för människorna på bilden, jag grät för
oss, jag grät för henne och jag grät för mig. Det förbannade
februarigrusiga livet kunde inte ge oss mer, så jag grät för det också.

Hon höll i mig hårt. Hon sa det är okej att gråta. Jag tänkte
hon vet inte varför jag gråter. Men det kändes bra ändå. Det kändes på
riktigt då. Det kändes svårt.

Nybroviken

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.