Det är en sån kväll ikväll. När jag känner efter är det kanske skam, kanske frustration. Ramarna är så trånga här. Och jag har sålt ut mitt porträtt.
Jag måste tvätta bort min självömkan. Jag vill behålla min attityd, mitt uttryck, men få bort gnället. Det är inte synd om mig. Det är aldrig synd om mig. Allt hänger ihop, handlingar och dess konsekvenser. Det kan aldrig vara synd.
Jag förlorar aktivt och jag vinner enligt plan.