Shout out’s till Caroline och Anders (som gifte sig igår).
Vad blir det av oss? Vi som växte upp under dånet av tangentbordssång i en uppkopplad verklighet med nedkopplad känslosamhet. Hur ska vi klara oss?
2015 har varit precis som de andra åren – en känslomässig berg- och dalbana. Men det har också funnits en mognat. Ännu en version av mig själv ömsar…
Fick tips om den här bloggen från min kollega Henrik. Jag bara älskar nischbloggar, och den här är dessutom väl genomförd. Så lagar du mat på en kaffebryggare…
Det är en snabb vecka. Och då menar jag långsam. Varje dag är lång och innehåller mening. Jag springer ikapp mig själv och ger mig ut på uppdrag…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
5 kommentarer
Lyckas? Att gifta sig är inte svårt. Kom igen när de firar diamantbröllop.
/den bittra och klarsynta
Sant. Men de har ju trots allt hållit ihop i 3,5 år hittills. Alltid nåt.
Och sen gillar jag inte riktigt att du dissar min kompis och hans fru.
Det var väl ingen diss till kompisen? Bara klarsynthet. Men snygt som tusan med smultron i håret på bruden (eller är det jordgubbar?)
– full disclosure, är inne på åttonde året som ogift par.
Det är björnbär. 🙂
Nej, kanske ingen diss. Men att säga ”vänta bara, ni fixar det inte” tycker jag är lite dissigt, även om det är precis det man tänker.
Och när jag skriver ”lyckas” så menar jag att ha en relation överhuvudtaget. Hmm. Borde kanske varit tydligare med det.