Our finest hour. En händelse som definierade oss. En plats som för alltid finns markerad på kartan. Ett avslut fyllt av vemod. I hjärtat dunkade stråkar och dramatik. I hjärnan blev det nattfrost.
Jag tänker på hur halt det där golvet var när jag i berusningen sprang tillbaka för att hämta något jag glömt. Jag föll och sträckte någonting. Minns inte. Jag reste mig och återvände.
Dagen efter fylldes av tysta leken och aldrig har vi lekt bättre än så.
När vi kom hem började vi om, men det var bara en dödsryckning.