Sparlåga

Ibland får jag känslan att jag vill pausa mig själv. Istället för att tänka framåt, sikta högre, träffa människor och försöka passa in i någon slags social kontext skulle alternativet vara den stora pausen. Varje dag skulle innehålla rutinartade arbetsuppgifter. Och varje kväll skulle bestå av popkulturkonsumtion uppkrypen i soffan. Och sen skulle det börja om dagen därpå. Ingen kontakt. Bara ett svagt liv.

Relaterade inlägg

Höstkladd

Det blåser snålt på Västerbron inatt. Det regnar inte mycket, men tillräckligt för att långsamt kyla ner mig. Här kommer jag på cykeln. Jag måste alltid trampa så…

Kajen på stan

Alla som rör sig i centrala Stockholm har sett dem – hundratals papperslappar upptejpade med isoleringstejp. Budskapet är ofta kortfattat. Det står helt enkelt bara författarens namn –…