Det är så här det borde vara jämt. Och så åker jag från landet om två veckor. Typiskt.
Status maximum
- Inläggsdatum 10 januari, 2009
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
Tiden går. Det är en ny fas nu känns det som. De flesta tankar är redan tänkta. De flesta reflektioner redan gjorda. Och det är mer än okej.…
Flera bloggare reflekterar kring hur det amerikanska valsystemet fungerar och ett scenario där det blir oavgjort mellan kandidaterna. Det är då upp till kongressen att utse en ny…
Årets almedalsvecka präglades av jämställdhet och feminism, rasifierades situation men tyvärr också av nazister och rasisters närvaro. (Läs gärna Makthavarlistan 2014 för en ganska bra överblick över snackisar…
Kommer du ihåg? Året var 1991. Jag var 14 och lika naiv som ett spädbarn. Det var nånstans här det började.
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
5 kommentarer
Ta inte ut någon sorg i förskott. Känn hur underbart det är nu, fortsätt känna så, även när du packar för att åka hem. Fortsätt på vägen. Typ affirmera att det kommer bli supernajs även i stan, känn att det verkligen kan bli så. Det kan hända att det blir fantastiskt att komma hem. Det kan hända att det blir fantastiskt att vara i stan. Också.
Jag fattar budskapet. Men med ”landet” menar jag Sverige. Inte landsorten så att säga. Men jag antar att samma tänk funkar även där. 🙂
har det något med något att göra?
Men just! Jag hade glömt! Korta minnet tänkte bara tillbaka till nyår så det trodde att du var kvar där ute.
Men det funkar på det sättet också! Ta med den positiva känslan över dit.
@Joakimtrolle: Njä, faktiskt var det nog helheten. Men nu när jag tänker efter så kan det ha att göra med att jag inte jobbat på typ en månad och kommer inte jobba speciellt mycket innan jag åker till USA heller. Ledigt är tydligen underskattat. 🙂