På samma tema

"Tänk, när jag kommer hem från Afghanistan i sommar så är bebben ute". Jag och Johanna pratade om det märkliga i att en ny liten människomedlem skulle dyka…

Jag fattar vinken. Även om jag är 500 mil bort så förstår jag den, märker den, känner den. Vinken alltså. Eller kanske avsaknaden av den. För det är…

Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.