INJO 2009 – Conference room (bored journalists) from Fredrik Wass on Vimeo.
Jag kom på att jag lika gärna kunde dubbelposta det här inlägget från min afghanistanblogg på DN.se, i brist på mer frekventa uppdateringar här på bisonblog. Håll till…
Nästan på dagen 11 år senare träffade jag Karin Pettersson när hon gästade Tidskriftspodden. Som utgångspunkt i samtalet tog jag upp reportaget jag gjorde åt Fokus den där gången och hur mycket som förändrats i hur vi ser på nätet sedan dess.
Det här med relationen till sin lekamen. Jag är så gammal och ändå vet jag så lite. Ändå är det så långt kvar. Borde skriva mer om det.…
Jag känner kroppen. Musklerna värker. Lederna värker. Fransarna på menisken skaver och gör mig knäsvag i dess allra mest bokstavliga mening. Jag stapplar runt i lägenheten lika stel…
5 kommentarer
Vadå ”inte roligare”? Just som du sagt det så börjar du filma godisbordet! Och läskhinken!!! SÅ roligt har man väl aldrig på svenska möten, där är det en kaffe och macka på sin höjd och kanske en dammsugare inköpt för egna pengar i automaten.
På mitt jobb hittar man inget annat än sockerfria skorpor som smakar–INGENTING. Sen sönderstressade kostymnissar också förstås. Det där verkar vara himelriket. Så tyst och lugnt och harmoniskt på nå sätt. Lycka.
Haha, okejrå. Fikat ska jag inte klaga på. Och inte det andra heller. Men kommentaren ”Det blir inte roligare än så här” syftar kanske snarare på själva videoklippet i sig än på lokalen. 🙂
Så att man får tvångstankar! En nästan okontrollerbar impuls att byta om till apdräkt och köra nån trazan o banarne-låt på ukulele mitt ibland macbookarna ; )
Hehe, jo, vi fattade nog det. Men det finns inget trist som inte kan piggas upp med lite M&M:s :-).
Och medan man äter dem kan man se ut genom fönstret och tänka på sommaren…