Så var det sagt.
Jag mailar med Audrey om min krönika. Ska den publiceras här också, på bloggen? Eller bara i sitt ursprungliga sammanhang. Det är sånt vi reflekterar över. Öppenhet och…
De är kluvna, tankarna. Och de är återkommande. Jag vet inte hur jag ska hantera Filip och Fredrik. De kan vara helt briljanta i sin podcast, precis som…
Du som är här träffar mig oftare än de flesta. I mitt medierade liv är onlinemänniskorna vinnarna. Tyvärr. Jaiku, msn, twitter, gmail, flickr, playser, xing, myspace, youtube, trig,…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉