Så var det sagt.
Jag är frilansande journalist, redaktör, moderator och föreläsare. Jag skriver regelbundet om internet, sociala medier och webbutveckling för svenska affärs- och nyhetstidningar, samt deltar i debatter och seminarier.…
Ibland får jag känslan att jag vill pausa mig själv. Istället för att tänka framåt, sikta högre, träffa människor och försöka passa in i någon slags social kontext…
"Dina och Jan Stenbecks matorgier är omtalade. Berätta något om Stenbeck som vi inte vet. – Jan var jävligt olycklig. Jag tror att han käkade ihjäl sig med…
"Varför främjas ständigt bilden av skedandet som överlägset på alla sätt? Jag förnekar inte de positiva aspekterna av företeelsen men jag hatar samhället som får mig att känna…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉