Så var det sagt.
Jag har så mycket att göra, men det är nu jag trivs som bäst. Lyckorus blandas med ångest. Ibland vet jag inte vilket som är vilket. Jag har…
Jag och Johanna var på relasefesten för Könskrig (Johannas tankar om det här) där jag för övrigt träffade en av skribenterna – Eric. Kul att ses efter en…
Visst att det kan vara mys att kolla film och gömma sig bland kuddarna. Men det får ju finnas gränser. Det är nästan värst psykiskt. Deppigt och löjligt.
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉