Så var det sagt.
En söndag i september. Smaka på den meningen. Den kan vara laddad med i princip vad som helst, men är det inte. Jag hittar på nya saker att…
Okynnesscones. Ett foto publicerat av Fredrik Wass (@fredrik.wass) Jul 27, 2016 kl. 2:16 PDT Det var inte lätt men nu sitter den där. #molly #expanderskruv #gipsvelvetet #string Ett…
Det finns hopp om mänskligheten. Och det hoppet bor strax utanför Växjö. Där träffade jag mina vänner som visade var skåpet skulle stå när det handlar om att…
Jag sprang på löpband, stod på spegel, drog amerikanska visa-kortet och blev av med massa pengar här. Sen hade jag nya joggingskor med mig hem. Har varit lite…
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉