Så var det sagt.
Så var det sagt.
Ibland känns det lite konstigt hur någon kan radera ens existens ur sitt liv så snabbt. Bara lägga locket på. Som att stänga av radion och det blir…
Jag vill inte tappa styrfart. De senaste veckorna har genomsyrats av förändringskänslan. Den som skvallrar om nollpunkt, omstart och nytt ljus utanför fönstret. Men tänk om det som…
”Interesting. Two swedes singing the most genuine americana I’ve heard in a while.” – kommentar på Youtube.
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉