Vitt och svettigt

Det blir inte mer guilty pleasure än så här. Vit rock i fårakläder, då och nu. Toto var en viktig del av min musikerkarriär i slutet av 90-talet.

3 kommentarer

Ja, en är riktigt bra. Lagom sliskigt westcoast-sound i kombination med en lite annorlunda men ändå effektiv låtstruktur. Plus en refräng som vem som helst kan skråla med i. Ja, det blir helt enkelt det bästa av två världar.