Kategorier
Bloggen

Män som hatar kvinnor

Fy fan. Kom precis hem från en i övrigt fin kväll med Jocke på stan. Jag gick hem från Fridhemsplan i gryningen. Västerbron när den är som finast. Kajen i morgonljus. Utanför mitt hus satt en ensam kvinna och grät. Hon var skärrad. Hon var misshandlad. Hon bad mig ringa polisen. Jag ringde och väntade sedan tillsammans med henne. Hennes man dök upp. Vi tog skydd i mitt trapphus. Han försvann. Polisen kom. Jag gav mitt vittnesmål. Mannen dök upp igen. Polisen pratade med honom. Kvinnan satt i piketbussen, mannen utanför. Hon hade ingenstans att ta vägen. Hon hade inga skor. Inte ens sin plånbok. Hon sprang för livet.

Polisen tackade och sa "vi ringer om vi behöver veta något mer". Jag lämnade en tragedi när jag gick in i mitt hus. Ville göra mer, men kunde inte. Fick inte.

Jag vill inte somna nu. Jag vill aldrig glömma.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

8 svar på ”Män som hatar kvinnor”

Ja, fy fan. Det var ändå starkt att hon ville ringa polisen för det är det nog inte alla som vill. Och starkt av dig att vara kvar, för det är det kanske inte heller alla som vill vara.

Jag behöver inte dra den här diskussionen längre egentligen, men jag tänker att det ändå är skillnad när man är på en plats där andra människor finns. Då är det lättare att ”gömma sig i mängden” och tänka att nån annan tar tag i det. Jag var ju helt själv på en öde och tyst kaj.

Stängt för kommentering.