Kategorier
Bloggen

Kollektiv ensamhet?

Jag måste fråga, känner du igen den där känslan att vilja vara för dig själv, men när du väl träffar människor du tycker om så inser du att det var sällskap du behövde? Jag tycker att det kan vara lite klurigt. Det här med att inte veta vad som är bäst för en själv. Det gäller på så många områden, och så ofta.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

7 svar på ”Kollektiv ensamhet?”

Åh jag känner igen mig mycket! Det är ofta så för mig. Jag försöker komma ihåg känslan så att jag ska veta det till nästa gång och välja sällskapet, men det är svårt. Har man tur så ligger vännerna på och påminner om vad man behöver.

@Rebecka Ja, men det är just det som är så svårt, att veta när man ska ligga på och tjata till sig umgänge, och när det helt enkelt handlar om att man inte vill ses…

Huvet på spiken. Igen.
Jag har stunder när ensam är terror och stunder när ensam är som balsam. Jag väljer oftast mina ensamma stunder själv. Men det är inte alltid det är rätt val.

Stängt för kommentering.