Pontus fru Lisen Schultz tar emot utmärkelsen på SIME idag. Otroligt starkt och ett minne jag kommer att bära med mig länge. Dagarna rusar på och livet vägrar stanna upp, ändå slår mig orättvisan i bröstet varje gång jag tänker på Pontus och att han inte finns kvar längre.
Jaha, vad skriver man här? (haha, första gången jag ställt mig frågan faktiskt… har ju ändå bloggat i mer än sex år). Dagarna rullar på. Det känns helt…
Jag har semester nu och känslan är att alla springer fort medan jag står stilla. Inte en bra känsla. Jag känner mig dränerad och utnyttjad på min kunskap…
På 90-talet gjordes alla videos i svartvitt och motljus a la Pet Shop Boys-låten being boring. Helena tipsar om Don Henleys boys of summer och jag stämmer in…