Intervention

Känner du inte också ibland att du önskar att någon ska ingripa? Att någon ska ta hand om det som måste tas om hand?

Jag menar inte praktiska saker som att överleva eller betala hyran, utan tankearbetet. Någon som vet mitt eget bästa och tar beslut därefter. Någon som även förstår min omvärld och tar beslut enligt den. Någon som griper in när det behövs och säger – vänta nu, så här ska du tänka. Så här ska du leva. Så här ska du tycka.

Det är väldigt fint med självständighet. Att klara sig själv, tänka sina egna tankar, vara oupphängd på någon annan. I alla fall tycker jag det.

Men priset blir att precis allting som händer är ett resultat av den egna förmågan. Det finns ingen otur, ingen slump. Mitt liv är resultatet av mina handlingar, mitt sätt att tänka, agera, arbeta. Utan att någon griper in. Och det är bra så på många sätt.

Stunden jag känner att jag längtar efter ett ingripande är när jag inte har en klar målbild, ingen utstakad väg framåt, inga tydliga visioner eller drömmar. Som nu.

Frilans om två veckor. Utan ett ingripande.