Det har varit ganska mycket social friktion de senaste dagarna. Jag stöter mig, vrider runt, kämpar emot, skapar allmän osämja. Jag vet inte varför. Någon frågar hur jag mår, jag tänker efter och inser bra. Men tydligen ska något ut, varför är oklart. Jag måste förstöra för mig själv i en mening. Kanske förstöra för andra i en annan. Osympatiskt drag utan tvivel.
Det går inte att göra som jag gör och sen backa tillbaka. Kanske är det därför jag gör det. Jag tvingar fram eviga konsekvenser. Som att man inte kan laga en sprucken spegel. Jag tittar mig omkring och ser helt släta speglar. Det stämmer inte.
Och bilen går bra?