Kategorier
Bloggen

Hundviskaren

Som ett slaget djur står han på perrongen. Pälsen på Goosejackan är tovig som den hund han är. Blicken flackar och nacken är böjd. Det är långt till flocken och i det här sällskapet undviker han all ögonkontakt. Längre bort i rulltrappan ser han ledarhannen. Med sig har han sitt entorage, och de ser inte nöjda ut. Långsamt går byrackan mot andra änden av den stenbelagda plattformen. När tåget kommer tänker han på mamma, Helena och Maria. I den ordningen. Sedan hoppar han.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

1 svar på ”Hundviskaren”

Stängt för kommentering.