Samtidigt på andra sidan

Jag är lite vilsen men jag försöker hitta signalsubstanserna som ska få mig att komma uppåt och framåt igen. Jag isolerar mig, känner mig ovärdig, kanske för att jag är just det. Vill inte bli nådd, vill inte nå ut. Försöker vänta ut något jag inte vet vad. En ingivelse. Ett tecken.

Formen från försommaren är som bortblåst. Samma mönster som vanligt fyller min tid, min kropp. Men jag är okej, jag är alltid okej. Det är bra förstås, men också lite sorgligt. Distansierad, avtrubbad. Alltid ovanför ytan, men aldrig uppe på torra land.

 

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

Ett svar på ”Samtidigt på andra sidan”

Kommentarer inaktiverade.