Kom vila med mig. Det har sagts så mycket, hänt så mycket. Orken är nästan slut. Inga fler slag mot hjärtat, dramatik i burar, det sövande dunket av sliten empati.
Kom vila med mig. Vill inte dras ner i den jag var, den jag borde vara, den jag aldrig varit. Inga andra tankar, känslor utan rötter, den överanalytiska tolkningen av att inte vara fri.
Kom vila med mig. Sov i höst, vakna frisk. Håll blicken stadigt, se det du saknar, mena varje ord.
Kom vila med mig.
