Kära blogg (tittar drömskt ut genom fönstret och lämnar plats för en tankebubbla). Är det i år jag ska bli lite som Popjunkien och rapportera allt mer om träning och hälsa? Och kanske lite mansroll och jämställdhet förstås. Eller ska jag återvända till mer känslomässig transparens och skriva mer om mig, de jag träffar, vad jag tycker och vad som händer i mitt liv?
Något uppehåll behövs inte. Inte heller en nystart. Bloggen finns alltid här och jag behöver inga ursäkter för att inte skriva. Jag behöver heller inte bestämma mig för ämnen i förväg, men jag gillar att leka med tanken ändå. Gillar ständig utveckling och att pressa gränser. Ungefär som Julia gjorde när hon startade Kroppsbilder den gången. Kicken av att våga är ett rus som alltid fungerar, oavsett hur gammal jag blir. Vill att det ska fortsätta vara så men känner samtidigt att det senaste året inte innehållit några konkreta utmaningar på det området. Istället har det handlat om protecting intellectual property på något sätt. Det har funnit saker att skydda, händelser under radarn, putsade fasader.
Min sena tonårsrevolt som ägde rum runt 30 har nu gått över till en förrädisk mättnad, ett farligt lugn. Samtidigt händer det saker hela tiden, extremt bloggvänliga saker dessutom. Möten. Människor. Bra och dåligt. Men kanske fungerar det bättre på en anonym plats.
Jag har frågat dig förr vad du tycker bäst om att läsa här, men jag tar gärna emot feedback fortfarande. Du är nämligen viktigare än något annat och har alltid varit det.
1 kommentar
Jag tycker om att du lyckas skriva så personligt, men samtidigt liksom svävande. Man får ofta ana sig till vad du menar och vad som hänt och för mig blir det allmängiltigt istället för ”Kära dagbok”-stuk. Ja, och så gillar jag mansroll och jämställdhet också. Och träning. Hej svejs.