Värmeljus

Jag tar bilen till ett av stadens stora köpområden i förorten. Jag besöker IKEA. Inte för att jag behöver utan för att det gör mig trygg att vandra runt bland alla tusentals produkter. Köper väldigt få saker. Ibland inget alls. Men jag hittar där och produkterna hittar mig. Jag äter på något snabbmatställe i närheten. Det gör mig också trygg. Jag hittar maten och maten hittar mig. Det är den jag är även om jag hela mitt liv försökt vara något annat också. Jag vill göra vanliga Svensson-grejer och njuta av det. Att inte behöva förställa mig, låtsas vara finkulturell eller någon gourmand. Jag gör detta i ensamhet. Min egentid som jag inbillar mig att jag alltid behöver stora mängder av. Det är såklart en flykt från det som utmanar eller är komplext. Jag går i barndom. Friktionslöst och följsamt ska det vara. Som att sväva i vattnet i en sån där mörk och varm bassäng. Alla ljud blir dova och känslan av att vara en liten planet i en stor rymd finns där.

Den här mannen vill vara en ö.