Sedan några veckor tillbaka skjutsar jag dottern till förskolan med en lådcykel jag köpte begagnad av en trevlig kvinna på Söder. Lådcykeln väger nog uppåt 40-50kg och har absolut ingen eldrift. Detta innebär att jag varje dag låter kroppen lida uppför backarna på den fem kilometer långa vägen (fram och tillbaka).
Men det har också öppnat sig en ny möjlighet för oss att dela en musikalisk stund tillsammans på morgonen. Jag kopplar upp en bluetooth-högtalare som jag lägger i lådan och så lyssnar vi på musik tillsammans på vägen mellan Hjorthagen och Lidingö.
Ibland blir det känslomässigt, som häromdagen när Simply Red kom upp i playlisten och Holding back the years strömmade ut ur högtalaren nånstans mitt på Lidingöbron. Solen sken efter ett regn som precis passerat och himlen var dramatisk. Det blev en melankolisk fullträff och gråten kom bakom solglasögonen.
Jag vill cykla med min dotter för alltid.